Hotel Ilio Isola d'Elba

Ön på ön

Capo Sant'Andrea: en liten ö på ön

"En liten ö på ön" har öborna kallat den här delen av Elba, som utmärker sig som den vackraste och vildaste delen av ön, med sin säregna identitet i föreningen mellan hav och berg, stränder och klippor, med sin mångfald av flora och fauna och med sin havsbottens rikedomar.

En väg som går ner mot havet, få hus omgivna av en frodig natur: i Capo Sant'Andrea finner man kastanjeträd nästan vid den finkorniga stranden, med sin lilla kaj och med ett vatten som är så kristallklart att man ser havsbotten även på de djupaste ställena. På sidorna leder en stig, som är urholkad i klippan fram till en yta av klippor med mystiska former, vilka är unika i världen: inte vanliga klippor, utan ortoklas-kristaller infogade i en sju miljoner år gammal förstelnad granitmagma. En bedårande plats för att sola eller för att promenera i en månliknande miljö.

Capo Sant'Andrea valdes av etruskerna för sitt förmånliga läge och för granitklipporna, som utgör ett utmärkt skydd för viken och som skyddar mot vinden från väster. Dessa berömda förfäder, fann i Capo Sant'Andrea bördiga jordar, mycket vatten och framförallt virke som gjorde det möjligt att elda för att smälta järn. Och fortfarande idag kan man finna högar av "schiumoli", som på lokal dialekt betyder rester av bearbetat järn, i marken. Därefter var det romarnas tur att kryssa vårt hav med en intensiv handelstrafik, något som de två fartygsvraken här vid Capo Sant'Andrea, vars amforor man kan beundra på det arkeologiska museet i Marciana, vittnar om.

Hur som helst, Capo Sant'Andrea är inte bara hav och stränder: Elbas stora västra bergsudde, där Capo Sant'Andrea befinner sig, är öns mest bergiga område och de som älskar att promenera kan äventyra sig ut i det bergiga landskapet där de antika färdlederna och ridvägarna har blivit snitslade och leder genom spåren av antika civilisationer inom ramen av en otrolig utsikt och en naturmiljö som är otroligt rik på djur- och växtarter. Att promenera på stigarna i Capo Sant'Andrea innebär att upptäcka cyklamen, viol, ljung, anemon, ginst och röda liljor; att låta sig berusas av dofterna av nejlikor och lavendel, rosmarin och mynta; för att plötsligt höra en flaxande rödhöna, överraska en betande hjord med vildfår eller känna igen ett gammalt övergivet fårstall eller resterna av förhistoriska boplatser.